Äntligen, och jag säger det igen, äntligen är det där kaoset med ljud, bild, musik och effekter klart! Och det blev tillsist en trailer! Dessutom fick den ganska så bra kritik, hittills, vi ska fortsätta att utvärdera den på torsdag. Synd, tyckte att det räckte så bra som det var!
Med detta vill jag säga, att jag kommer att kunna blogga mer nu när jag faktiskt har ett uns av liv att leva igen!
WOHO!
Nu idag så lyckades jag och pappa klämma in lite körning med bilen på nya marker, vilket gick jättebra! Körde för första gången på riktiga vägar osv, känner mig astaggad för min körlektion på torsdag! (Får verkligen inte glömmas, påminn mig!!)
Och till den största av världens alla nyheter (hehe), för er som inte redan sett det, så har jag kapat ungefär tio cm av virrvarret som hängde och slängde från mitt huvud! Vilken befriande och underbar känsla!!
en före & efterbild (fast i fel ordning) och bilderna är ganska så dåliga, MEN ÄNDÅ.
Och jag gkorde ett tappert försök med lite leenden i bilden, men gav upp då jag insåg hur trött jag är.
Har varit as seg på att uppdatera den senaste veckan..
Anledningen är ingen mindre än att jag in princip spenderat all min lediga tid på skolan och redigerat.
Så nu när hjärnan känns mer som en frukt som ett gäng galna punkare på konsert har moshat sönder så hatar man mer eller mindre sin produktion eftersom man är så förbannat trött på den. hehe.
Dessutom så kan man precis alla repliker..rakt igenom. (kanske är bra, men nä)
Så nu ska ni få se en liten video som är inspelad i skolans redigeringsrum medan vi kollar på trailern..och ja. Döm själva. Och ja, vi var fett trötta och ville bara hem och sova. Och ja, ingen såg Jespers (killen to tha right) särminer förens vi kollade på klippet efteråt, epic!
En liiiiten hint om vad det kommer att bli, utan att avslöja för mycket ;)
En helt random rubrik, men ja. Ta till er, det är fult att stjäla!
I alla fall, tänkte mestadels skriva av mig lite, för det är en liten sak som liksom..fastnat på min hjärna de senaste veckorna!
Jo, det var såhär att för en eller två helger sen så var det en fin människa som sa något fint till mig.
Hon sa på ett ungefär såhär: Du är en sån person som man frågar om man inte vet vad man ska göra. Du vet mycket och har nästan svar på allt.
Det kanske inte är så mycket, men för mig spelade det en jättestor roll. Jag blev verkligen glad, och då menar jag genuint glad.
Det känns så fint att veta att människor känner att de kan prata med mig, eller fråga saker. Jag tycker verkligen om att prata med folk, och när de känner att de kan prata med mig så känns det helt fantastiskt!
Idag så höll en till fin människa med om det också, när jag berättade om det. It made my day.
All filminspelning är klar, och nu väntar bara en hel veckas redigering, kvällarna i ända.
Men filmredigering är nog det bästa med filmlinjen, dels är det jättekul att redigera och se ett resultat sakta krypa fram. Lite som ordning ur kaos (okej, jag läser lite för mycket Dan Brown just nu).
säg till om ni vill se lite sneak peaks på materialet!
Tänkte ta en rad eller två att tacka alla fina skådespelare, dvs Calle, Kim & Marcus! <3
Och dessutom ett jättetack till min finfina grupp som äger allt och alla!
(tack för ljudteknik, te, film, soffa, apelsin, skådespel, idemakeri, förflyttning av prov, lånande av lägenhet, förflyttning av utrustning och sjuk humor!)
Anyhow.
Efter skolan kom pappa och hämtade mig, och jag övningskörde för första gången (!!!!!)
Gick ju faktiskt mycket bättre än väntat, och jag var ganska så lugn bakom ratten, fattade nästan allt direkt och styrde som en redig gud!
Jag har egentligen ingen större blogglust, antagligen för att jag är så himla trött och utmattad efter lovet. I vilket fall så är jag tillbaka i skolan nu, sitter faktiskt vid en dator (uppenbara klubben) och lyssnar på några som skriker på varandra så här på morgonkvisten. Lite onödigt kan tyckas.
Lovet spenderade jag uppe i Tänndalen i västra Härjedalen, skidåkning för hela slanten! Dock så blåste det extremt mycket hela veckan :( Det var väldigt synd, för backarna var de bästa jag någonsin åkt i! Underlaget var oslagbart, lutningen var perfekt och de var lagom breda och inte för mycket folk. Fast blåsten gjorde så vi fick uppleva närliggande fjäll, både Funäsdalen och Ramundberget!
Pappa, lillebror och jag i Funäsdalen!
Nej, nu börjar jag snart och ska försöka hitta min kvinna någonstans här omkring!
