Klockan är halv tolv. Ska upp tidigt imorgon, har premiär med julshowen och allt.
Men jag kan inte sova. Grubblar över imorgon, grubblar över allt egentligen.
Är inte det minsta trött, fast än att jag borde. Duktigt Elin, duktigt.

Funderar över mitt liv. Hur underbart perfekt det nästan är. Har de bästa vännerna man kan ha, en underbar pojkvän, en helt fantastisk skola och en otrolig familj. Men sen har vi det där lilla åskmolnet. Det enda som ger min vardag en enda grå nyans. Jag fattar inte varför det inte försvinner efter så lång tid..blir helt konfys.
En enda liten plump med mörkt negativt skit, som infiltrerar mig så gott det går, för att förklara det på ett bra sätt.
Får ett psykbryt snart och flippar ur.
Jag vill att det försvinner, så jag slipper fundera mer, så att jag bara kan leva mitt lyckliga liv.

Många kanske tror att de vet vad jag syftar på, men jag tror ni har fel.

Funderar även på vilket tur jag har.
Jag var så nere på botten som jag kunde bli. Jag levde knappt längre. Varje dag var som en evig jävla kamp mot tårar och ångest. Och sen så vandrade solen ur moln, och ett helt nytt sätt att leva på uppenbarade sig.
Jag har varit så oerhört lycklig senaste tiden, jag är så otroligt tacksam för de underbara människor jag har i mitt liv.
Jag är så glad över att jag har hittat lyckan igen, och dessutom hittat en ängel på vägen. En riktig skyddsängel, som vakar över mig.
Med er alla är jag den lyckligaste som finns. tack.
♥


Gud vad djup jag känner mig nu, men ibland är det lättast att bara skriva av sig, I guess...
Vi får la se!

Nu ska jag försöka sova igen!

Puss
Elin