Jag funderar lite över vad som hänt med mig.
Jag har förändrats så mycket.
Jag brukade vara tjejen med kort stubin,
som alltid sa som hon tyckte och sket i konsekvenserna av det.
Som skrek om ingen lyssnade.

Nu..
Jag är mycket lugnare, mitt tålamod är fördubblat, minst.
Jag skriker inte, jag blir inte arg.
Jag käftar inte emot, jag bara suckar åt det.
Jag blir inte förbannad, jag blir bara sur och ledsen.

Är det här bra eller dåligt?
Jag vet inte..
Jag är glad, nästan hela tiden,
men ibland känns det som om jag är en avtrubbad version av mig själv, eller något.

Ibland är det bra, ibland inte.
Men just nu känner jag, that I want my fire back.

Fast på ett sätt så gillar jag mig själv i alla fall,
jag känner mig mycket lugnare, mer harmonisk och mer mogen.

Kanske behöver jag bara hitta balansen mellan de båda?