Det är lite roligt, för jag vill egentligen visa min positiva och glada sida, men mestadels så skriver jag när det är något som irriterar mig..borde bli krönikör.

I vilket fall..läser som sagt, och blir så sur på alla som bara kastar iväg sitt liv, sin ungdom och alla sina chanser, på ingenting!

Jag fattar verkligen inte det, hur intelligenta människor bara rycker på axlarna och begraver verkligheten under sanden, och sedan gömmer sig själva en bit bort. Det finns verkligen ingen anledning att göra så, och när man frågar en person varför de bara..skiter i allt. Så finns det oftast aldrig några bra argument.

Bara bortförklaringar.

Och om man nu är en sådan som bara skiter i allt, så får man stå sitt kast.

Världen väntar inte på de som inte orkar hänga med.

Man kan inte bara försvinna och sen komma tillbaka när det passar en själv och säga "Hejsan, jag hoppas att ni väntat på mig!" och sen bli sura när det inte är så, eller i värsta fall, försöka bortförklara allt och "kompromissa" fram till varför ens beteende är okej.

Usch usch usch.

Blir verkligen jättetrött på sånt skit.

Ta tag i saker och ting istället, för världen väntar aldrig.


Och till något helt annat, så saknar jag min älskling, som jag inte träffat sen i tisdags :( <3

(Han har en sexig hals, yes)